fredag 15 oktober 2010

ÅHH, är SÅ TRÖTT !!!

På att behöva strida om att BARN SKA ÅKA SÄKERT I TAXIN till och från skolan!!
Är det inte en självklarhet??

Nu har det hänt för 2:a ggr att taxin fått fortkörningsböter!!
Förra gången hände det för ca 1½ år sedan och då klarade han sig med 3 kilometer på en 50 väg!!! Då undrade Polisen om han skulle köra hem pojken eller om taxin klarade av det själv!!

Min son blev jätte rädd och sov dåligt i flera veckor efter det!!! Men jag tog upp det med Rektorn på skolan och så baörjade helvetet för min son, då började taxin att vara dum!!!

Nu så hände det igen för ca 1½ vecka sedan... Jo, att Taxin fick böter igen när han skulle stjutsa hem sonen!!

Och jag har pratat med skolan (Rekorn) och Taxins högsta chef.

Vad händer tror ni??!! Ja, båda stoppar huvudet i sanden och låtsas som inget har hänt!!!!

Min son sitter nu mera i en taxi som beter sig illa mot honom. Han är lång min son, men han får sitta längst bak där han inte ens får plast med sina ben, ochnär han går ur Taxin får andra barn klivaut först för annas kommer han inte ur!

Han ska komma försent till lektionen pga Taxin ska bara tanka och handla på Volvos innan han stjutsar dem till skolan. Eller häller upp kaffe som han ska dricka när han kör eller pratar i telefonen!!

Är det att köra skolabarn säkert??

Och då ramlar han ur för att han får knappt ur sina fötter ur bilen!!


Han får inte prata eller använda teckenspråk som är hans andra språk och prata med dom andra barnen...

Då säger Taxin att han ska vara TYST, och prata får han göra när han kommer hem!!!

Det är en otrevlig stämning i Taxin pga att jag som förälder har påtalat att jag tycker det är en självklarhet att mitt barn ska åka säkert till och från skolan!!

Eller vad tycker du?!! Är det så att vi som föräldrar ska vänta på ett samtal att det har hänt ditt barn något?!!

NEJ tack!! Min son ska sitta säkert i sin Taxi till och från skolan!

onsdag 14 juli 2010

Fortsättning följer...

Jaa, mitt liv.. Blev det som man har tänkt sig?? Nää, inte en chans!!!

Jag har haft fullt upp med en massa tåkiga upplevelser som jag tänkte att jag skulle få ur mig så då kanske man kan gå vidare i livet och slippa tänka på det så mycket!! Varför man gjorde si eller så! Och om man kunnat gjort det annolunda??!

Jag har inte tänkt att prata med en kurator eller psykolog för det känns inte så som jag vill göra det och sitta och älta det fram och tillbaka.. Nää, bättre att ta tjuren vi hornen och få ut det på en gång än att sitta och vänta på sin tid kl 14.00 på onsdag tex. När jag kan bara starta datorn och skriva rakt av!

Vill få ut det nu!!

Vad ska jag börja...?

Jag kan ta det från pappa nr 2.. Han mötte jag genom hans syster... Tyckte lite synd om honom han verkade vara lite ensam och undanskyffad av sin familj så givetvis klev "mammarollen" Milla in?!!

Han flyttade nästa in med en gång och ville förlova sig efter 3 veckor, dum som man är så svarade jag JA!? Ville inte egentligen, men ville inte såra honom...
Så flyttade vi till ett större hus som vi fick hyra av en dam som inte var riktigt frisk... Hon kunde komma instormande en lördags kväll och bara stå i vårat kök och trampa runt som en 3 åring.. Jaghar en sticka i mitt finger kan någon hjälpa mig?? Och hon skulle vara kurator? Hjälp säger jag till hennes patienter!

Vi fick köpa en beg dator av hans kompis i innebandylaget för dom hade köpt ny dator. Super snällt tycket jag då!
Men jag kunde inte så mycket om datorer så det var ju kul att få lära sig lite om hur den funkerade och så.. Men allt eftesom så blev det inte nycket att jag fick lära mig utan han började spela spel med sina vänner Counter strike m.m Mera tid försvann till spelsdet och vi i familjen började att få mindre tid för varandra. Han började att bli elak mot Min 1:a son. Något som jag tyckte var lite konstigt för han hade ju inte visat några tendenser innan att vara dum i mot barn!

Skrek och gapade så min son började kissa i sängen något han aldrig hade gjort tidigare.. Men jag fattade inte det då varför han gjorde det? Jag fattar det nu!!!!

Och så blev jag gravid, började bra med efter en stund så började han förändras och skrika en massa konstiga saker som att det inte var hans barn jag bar på?! Eller att jag hade någon brevid och det var dens barn..

Han kom på kant med våran hyresvärd så vi var tvunga att flytta.. Vi fick en lägenhet i Hökåsen den sista Februari 2000. Min son nr 2 kom då den 21:a februari. Vi fick hjälp av hans föräldrar jag tyckte det var jätte snällt, men jag upptäckte sedan att det var för att dom skulle kunna ta saker för dom själv. För när jag skulle packa upp mina saker så fattades det grejor och vissa saker fanns i andra lådor som inte hade med köket att göra eller mina julsaker jag hade låg utspridda i minst 10 olika kartonger det jag var så noga med att alltid ha på samma ställe så jag skulle hitta dem när jag skulle ha dom!

Nu hade han fått spaken från sitt jobb pga att han inte kunde sköta sina åtaganden.. Han var arbetslös hela tiden medan jag var mammaledig. Men inte en gång att han tog i sin son , böt blöja, matade honom. Han satt framför dator och spelade.. Han hade ju såååå många vänner!! Joo, i datorns värld men inte någon man kunde ta på!

Jag blev mera och mera trött.. Det skar sig mellan mig och hans systrar pga dom ville att vi skulle bidragsfuska?!!! För det gjorde ju dom så då kunde väl vi göra de också?? Jag talade om att jag var en ärlig person och skulle inte på något vis ens tänka tanken!! Då kallade hon mig en idiot och så skickade jag ut henne... Sambon hade redan lämnat hemmet pga han klarade inte av att sin syster pratade om honom.. Han klarade inte ens att försvara mig!!Men det gjorde jag alldeles själv. Hon kom int eens på dopet några månader sendre pga detta. Och på dopet fick jag hans mamma i mot mig pga att våran lilla 5 månaders guldklimp somnade och jag bad min bästa vän som satt då brevid mig att ta honom och lägga honom i sin säng hemmavid så han fick sova.. Jobbig dag men allt folk , vatten på huvudet m.m!!

Då fick jag höra senare att hon hade minsann inte fått hålla i honom på hela dagen.. Det var ju min skyldighet att se till att farmor skulle få ta honom om eller när han blev trött?? Men tror ni att hon sa att hon ville hålla honom?? Nää, inte en gång på alla timmar så hon ett pip utan satt på sin stol och var sur!

Hur ska jag kunna veta vad hon vill???? , kan man inte öppna käften och tala om att jag kan ta honom, hur ska jag kunna veta det? Jag är inte en takeläsare!!

Och så var det hela igång, hon har inte sett sin barnbarn mera än 3 ggr på 10 år!! Snacka om envis??? Vad har hennes barnbarn gjort för att få den behandlingen???
Inte ens ett grattis kort eler julkort får han?? Visst är det fördjävligt!

Ja, som om det hela tog slut där?? Nää, det har bara börjat!!!

onsdag 2 juni 2010

Så började mitt liv!

Jag föddes på Gävle lasarett den 16 dec 1969. Mamma och pappa skilde sig när jag var 3 år och mamma träffade Ove min låtsaspappa och flyttade ihop med honom i mormor och morfars hus.